…musiken i föreställningen
skrivet av Jonas Nordberg
Silvius Leopold Weiss (1687–1750) var den mest betydelsefulla lutenisten och tonsättaren för instrumentet under första halvan av 1700-talet, lutans sista storhetstid. Han var anställd som lutenist vid hoven i Breslau, Rom och Dresden, och reste ofta på konsertturnéer tillsammans med några av tidens stora musiker. ”STOLEN” bildar hans sonat nr 52 ett slags fundament för utforskandet mellan musik, dans och rum. Verket inleds med en Ouverture, en musikform som man från denna tid främst känner till från den franska barockoperan, med dramatiska punkterade rytmer, mörk klang och djärva harmonier i en långsam inledning, följt av ett dansant fugato. Weiss kokar ett koncentrat av alla färger och dynamiska kontraster i den franska barockorkestern, reducerat ner till barocklutans spröda och intima klangvärld, men med bibehållet bombastiskt uttryck och sirliga ornament. Sonaten består vidare av ett gäng danssatser, Courante, Bourrée, Siciliano, Menuet och slutligen ett vilt galopperande Presto. Stilmässigt blandar Weiss inspirationer från Frankrike och Italien, sammanhållet av hans tyska kunskaper i kontrapunkt. Musiken är ofta flödande, med långa förlopp av jämna åttondelar som rör sig i sekvenser som örat snabbt lär sig att följa. Detta avspeglas även koreografiskt och ger duon möjlighet att jobba spontant och intuitivt på scengolvet, som två kammarmusikpartners som skapar i stunden, där rörelse och musik turas om att gå med varandra och bryta av mot varandra.
